singstar

Auuu!

Alla mina försök att börja träna igen slutar med att jag får hjärnskakning. Hur är det möjligt?
Kanske problemet är att jag har lust att testa så många nya ”extremsporter” som jag inte riktigt behärskar ännu. Hittills är det snowboard (vilket jag faktiskt var ganska bra på trots allt, det var bara det att jag åkte utan hjälm och det var märktes ju den ena gången jag föll på huvudet…), tvåmanskullerbytta (borde ha förstått att det är lurt att böja huvudet inåt när golvet närmar sig) och nu senast parkour. Skulle testa landing from height i vår trappa, och precis när jag skulle hoppa från 5:e trappsteget sa Lotta ”det är kanske bäst att akta huvudet så du inte slår i kanten däruppe”. ”Ja” sa jag. ”Det har du kanske rätt i”. Så hoppade jag. Och slog i kanten. Och fick en svaer bula mitt på huvudet. Och så dog ytterligare några stackars hjärnceller.

Lite senare skulle jag träna breakdance hos Mariann, eller öva upp balansen åtminstone. Men när jag ställde mig på huvudet så kom jag ihåg bulan och brasilienarnas välvalda visdomsord: ”you have to be careful, you can die.” Så i natt valde jag att hålla mig till en någorlunda trygg joggning från centrum hem. Jag testade bara lite att hoppa upp på väggarna och kanterna (wall run och rail precision). Men jag tror att man hade haft nytta av att ha tränat redskapsgymnastik eller dylikt om man funderar på att börja med parkour eller nåt sånt. Och det har ju inte jag…men jag tror istället. I believe I can. I believe I will. I believe I’ll go on. Dreams are real. It would perhaps be good to focus your dreams however, so that you really know what to work on and for, and what you want to see fulfilled…

Detta är parkour: www.le-parkour.com

Och detta är brasilienarna :)