singstar - thoughts_revelations

Etymologi: "läran om ett ords rätta betydelse enligt dess ursprung"

noreply@blogspirit.com () — Mon, 24 Sep 2007 13:50:00 +0200

Samtliga förklaringar inom citationstecken är översättningar från begreppens ursprungliga grekiska form. Jag orkade inte kolla upp så många...
Tillägnat Åke och Cornelis ;)

Antropologi: antropos, "människa" och -logia "vetenskap", "lära"
Antroposofi: antropos, "människa" och sofia, "visdom"
Ekologi: oikos "hus", "boning" och -logia "vetenskap", "lära"
Ekonomi: oikos, "hus" och nomos, "lag"
Fila: italiensk tillverkare av sportkläder och sportskor
Filantropi: välgörenhet; phileo "broderlig, medmänsklig kärlek" och antropos, "människa"
Filateli: samlandet och studiet av frimärken
Filologi: phileo "kärlek", logos "ord"
Filosofi: phileo "kärlek" och sofia "visdom"
Psykologi: psyché "själ" och -logia "lära"
Teologi: theo "gud" och -logia "lära"
Teosofi: theo "gud" och sofia "visdom"

Tillbaka till plan B..

noreply@blogspirit.com () — Mon, 02 Apr 2007 12:00:00 +0200

..hehe.

Inget Sheffield i höst alltså. Nå väl. Då blir det något annat. På sitt sätt är jag ganska lättad. Det betyder nämligen att Plan B kan vara hur rätt som helst trots allt :P

The University of Sheffield i november 2005
- vi ses en annan gång....kanske.

Det där om kallelse å sånt

noreply@blogspirit.com () — Sat, 31 Mar 2007 13:00:00 +0200

Jag hör till di där som int kan sluta tro. Vad som än händer och hur skit jag än mått och hur mycket jag än vänder mig bort från sanningen eller int sku orka ta itu med nånting så har jag aldrig slutat att i varje sådan situation någonstans inifrån ropa på Gud om hjälp. Och nej, man säger att Gud inte är någon candy machine, men ibland känns det faktiskt som han nästan är det ändå. För oavsett hur jag har betett mig så brukar han rädda mig. Förr eller senare.

Kanske det är just det han vill att jag ska bli trygg på. Att han älskar oavsett. Att hans planer och vilja för mitt liv står fast. Att oförklarliga saker som man går igenom i sista hand blir just de utgångslägen där han kan verka i en som starkast, och att ens rebelliska tankar egentligen bara visar prov på att man är seriös: jag vägrar gå med på det här. Jag vägrar att acceptera att livet är så här, och jag släpper dig inte med mindre än att du välsignar mig.

I övermorgon får jag veta. Om den där platsen i Sheffield verkligen är min. Om någon hade annullerat bara för att jag skulle fatta att jag verkligen ska till England ren i höst utan att behöva göra nånting för saken själv och utan att börja göra upp en massa plan B:er. Människan gör upp så många planer men jag tror ändå att det är Gud som styr hennes steg.

Och igår, när jag inte hade någon som helst lust, så mötte han mig och använde mig och bekräftade de områden som jag egentligen redan vet är ”mina”. Det jag ska jobba med och för och fungera i. Jag älskar mitt liv just nu. Och jag är tacksam över att jag får göra det. Jag tycker om tuggummi.

Glad på vappen!

noreply@blogspirit.com () — Mon, 01 May 2006 01:20:00 +0200

Klockan är 00:22.

Det är ju lite kul att det är vår och att vi lagat mjöd och att jag fick börja-baka-mitt-i-natten-för-det-var-så-länge-sen-jag-gjorde-det-inspiration och att vi därför får nästan dagsfärska baguetter med oss på vår första-maj-pic-nic imorgon. Jag har en känsla av att detta verkligen kommer att bli ett långa-hemlagade-uttryck-av-ord-sammansatta-med-bindestreck-inlägg. Nu sitter jag i vårt kök (snart har jag faktiskt suttit med datorn nästan överallt i vårt hus kom jag på) (nångång när jag kjeder meg kan jag roa mig med att skriva tio minuter på min uppsats – eller säg 100 ord hellre så blir det inte så stressigt – på nya ställen all-over-our-house) (det här kommer dessutom att bli ett inlägg rikt på komplicerade-Marie-parenteser som går in i varandra och orsakar att läsaren tappar tråden i det jag försöker få sagt (antalet komplicerade-Marie-parenteser som krävs för att läsaren ska tappa tråden varierar antagligen från individ till individ) (men nu tror jag nästan att skribenten själv datt av, och lika så gott det för nu måste jag baka ut bröden)) och måste ta en paus men återkommer strax.

Så ja, nu sitter jag alltså här och väntar på att baguetterna ska jäsa. Fann ett recept på varmkorv med bröd på samma webbsida. Det tycker jag förtjänar ett omnämnande! Hihi. Herlighet. Lyssnar på the Corrs och tuggar grönt sour apple tuggummi från Englandsbåten. Undrar hur länge jag kommer att nämna nånting om England i varje inlägg här framöver? Idag har jag stått i oppvasken hela dagen på jobbet, men jag hade nog det trevligt för det. Måste ju utvecklas i min oppvasktjeneste också :) liksom i allt annat. Och så har jag kommit på att ett vänligt ord faktiskt kan göra under, som psalmboksången vi sjöng på morgonsamlingarna i lågstadiet påstår. Var vänlig mot Ian-sin-tante-som-bare-gir-kjeft-og-banner som jag blev varnad för häromdagen. Resultatet var att hon nästan log! Egentligen är det ju Bibeln som säger så, så jag borde inte ha blivit förvånad.

”Vi är så unga nu, vi är så unga, så unga nu.”
Mina ögonlock är därför inte tunga nu.
Men oj, vad det jäser på spisen.

Klockan är 01:14.

A silly miracle

noreply@blogspirit.com () — Thu, 13 Apr 2006 10:40:00 +0200

Tänk på det här:

Du är en PÄRLA.
En MYCKET DYRBAR pärla t.o.m.
Gud gick och sålde allt Han ägde för å köpa dig -
Snacka om huvudlös shopping!!

And in English...

You are a PEARL.
A VERY PRECIOUS pearl as a matter of fact.
God sold everything He had just to be able to buy you (Matt. 13:45-46.)

Seems like God isn't a very thoughtful shopper to me!
Which is good cause it means I'm becoming more like Him in that respect as well ;)
He spoke to me about it this morning. Had had 2 less good days since I came back from England and felt not exactly worthless but a bit less fantastic than I did while in the UK. So I approached Daddy to speak about it and suddenly I came to think about that passage. And while I was thinking about it and looking it up and drinking my tea there was a pearl in my lap. A plastic one, but still. A pink one, but still. It was from a bracelet I broke in a car in England and it didn't matter much to me even though it's always just a little bit frustrating when your things get destroyed. But here is the evidence that even the smallest disasters may happen for a reason. I have no idea how that pearl found its way to my bosom this morning but it cheered me up! I think I'm even gonna get some school work done today!